Vi tar det från början
I december 2013 började jag ett nytt jobb i Varberg. Tanken på att flytta från min älskade lägenhet i Kungsladugård i Göteborg började motvilligt slå rot. Efter att ha spanat på Hemnet insåg jag att det finns nästan inga vettiga lägenheter till salu i Varberg. Det fanns inga områden och lägenheter som kunde matcha landshövdingehusen i Kungsladugård. Jag kunde inte tänka mig att lämna min lägenhet för en trist 60-talslägenhet. Ångest! Hur ska kunna lämna alla fina människor i min bostadsrättsförening. Lämna den härliga stämningen i Kungsladugård. Lämna Göteborg. Det fanns knappt på kartan. Bort med den tanken!
I samma veva som jag viftade bort flyttankarna träffade jag en fantastisk kvinna. Efter ett tag tänkte jag att kanske kan det bli vi två i Kungsladugård?! Eller kanske vill hon flytta med mig till Varberg?! Men kärlek är komplicerade grejer... Med stor sorg i hjärtat har jag nu insett att det blir nog aldrig vi två. Dags att ta tag i mitt liv.
Att pendla till Varberg har fungerade bra men efter ett halvårs tid av pendling 3.5h varje dag så insåg jag att det var dags att bli Varbergsbo. Ångesten flödade! Det rationella tänkandet slog tillbaka ångesten. I Varberg skulle jag få mycket närmre till jobbet. Slippa dyra boendeparkeringsavgifter. Få lägre skatt på lönen. Få ett billigare boende. Jag började återigen leta lägenheter. Utbudet var fortfarande skralt. Under sommaren 2014 föddes så tanken på att köpa ett hus. Snart föddes tanken på att istället bygga ett hus, som jag alltid drömt om att en gång göra.
Närheten till vatten har alltid varit viktig för mig så mitt sökande efter en lämplig tomt fokuserades på kusten mellan Varberg och Frillesås. Jag hittade snart två kandidater med havsutsikt. Den fina lummiga naturtomten i Trönningenäs med det gamla fritidshuset och bergstomten med gammalt fritidshus i Bua.
Tomten i Trönningenäs var perfekt. Stor, insynsskyddad mot söder och väster, samt väldigt nära till Varberg. Den blev toppkandidaten. Jag bjöd på den men min smärtgräns blev snart nådd och jag fick släppa tomten.
Jag vände mina blickar mot tomten i Bua. Denna tomt är inte insynsskyddad men ligger högst upp på en bergskil med havsutsikt åt söder och väster. Utgångspris på tomten är 1.795.000kr. Budgivningen börjar med att en budgivare lägger bud på 50.000kr under utgångspris. Jag bestämmer mig för att lägga 1.8Mkr och att min smärtgräns är ytterligare 50.000kr. Det går en vecka utan att något händer. I samma veva åker jag till Turkiet med familjen. Efter ytterligare några dagar ringer mäklaren och säger att min konkurrent valt att inte lägga några fler bud. Jag är nu nästan ägare till en tomt! Ångest! Ska jag verkligen göra detta?!
Ända till kontraktskrivandet (som var igår 2014-09-02) har jag haft ångest för att lämna lägenheten och Kungsladugård. Efter att jag skrivit på kontraktet så släppte all denna ångest. Ett tydligt tecken på att jag gjort helt rätt!
